Dramalabbet har uppmanat människor att skicka in smärtsamma minnen och fått in ett 30-tal personliga berättelser som ligger till grund för föreställningen.

– Vi hänger oss åt sorgen, åt de mest plågsamma minnena. Vi ältar våra svåraste stunder tills de slutar att göra ont, säger regissör Katja Seitajoki. Även om vi är utsatta vägrar vi ofta erkänna det och håller masken, uppför oss som den starka. Men kanske är det då när vi vågar visa hela vår trasighet och slutar bita ihop som riktig förändring kan ske. Det kräver mod att blotta sin sårbarhet och att älta är för oss en process som frigör smärtan. Genom att visa det mest sköra kanske vi kan mötas och ge stöd åt varandra. Så förbered er på stora känslor och massbearbetning i grupp.

Föreställningen inspireras av konstnären Sophie Calles bok Exquisite Pain, där hon återupprepar en kärlekssorg inför vänner och tillfälligt bekanta som i utbyte berättar om sina sorger. De plågsamma berättelserna ges en fysisk gestaltning, ackompanjeras av smäktande ballader och visualiseras i bilder av fotograf José Figueroa.

Katja Seitajoki är verksam regissör, scenkonstnär och scenograf som ofta arbetar tvärkonstnärligt i sina konstprojekt.

Regi och scenografi: Katja Seitajoki
Manus: Alexandra Loonin
Medverkande: Py Huss-Wallin, Josephine Wistedt
Fotograf: José Figueroa
Ljusdesigner: Ronald Salas
Producent: Katharina Lind, producent@dramalabbet.com

OM KONSTNÄRERNA

Katja Seitajoki är utbildad på Stockholms Konstnärliga Högskola och Södertörns högskola och har sedan 2006 varit en av de konstnärliga ledarna i Arena Baubo. Arena Baubo har genom åren använt sig av format som föreställningar, samtal och seminarium för att skapa nya impulser, idéer och möten. Gruppen har gjort ett dussintal föreställningar som berört normkritiska ämnen. Våren 2017 koreograferade Katja föreställningen ”Nyanser av M” på Weld. 2016 arbetade hon med temat kamouflage i föreställningen ”Kamouflage- mönster i rörelse” på MDT, Inkonst och Turteatern.

Py Huss-Wallin är skådespelare utbildad på Konsthögskolan Valand och Mimprogrammet på StD i Stockholm. Hon arbetar som konstnär, skådespelare och regissör. 2016 regisserade Py föreställningen ”Britney” som bl.a. spelades på Turteatern, Hipp, Parkteatern och Stora Teatern i Göteborg. Sedan 2015 är hon initiativtagare och konstnärlig ledare för konst och scenprojektet ”Satans trilogi” som tar plats på 3500 kvm i ett kontorskomplex i Sickla.

Joséphine Wistedt är skådespelare utbildad på StDH i Stockholm och på École Lecoq i Paris. Hon har jobbat på Riksteatern, Unga Tur, Teater Barbara, 4e Teatern och i projektet Satans demokrati. Som regissör och koreograf har Joséphine jobbat för bl.a. Svenska Teatern i Helsingfors. Under våren 2018 kommer hon att spela på Norrlandsoperan och ha premiär på pjäsen Ibland dör man lite, som hon skrivit för 4e Teatern.

Alexandra Loonin är dramatiker och dramaturg utbildad på Teaterhögskolan i Malmö. Hennes praktik centrerar ofta teman om femininitet, aktivism, social rättvisa och populärkultur. Hon har bland annat skrivit föreställningarna ”Movements”, ”Jag ville vara Britney, Whitney & JLo” och ”Glamour”, och arbetar just nu med körverket ”Sång till välfärden” för Riksteatern. Sedan 2016 driver hon bloggen We found Rihanna på nöjesguiden.se.