På scen finns Magnus och hans 40 gitarrer. De är brokiga, trasiga och ostämda men fulla av minnen och liv. I föreställningen spelar gitarren inte bara rollen som instrument utan får även gestalta något mer, ett motstånd och en längtan.

Vi får följa med på en ömsint färd genom strupsång, pannkaksstekning, loopar och en morfar som lär sig sticka. En berättelse om människor som funnits och finns omkring en.

” …ett redskap för sinnesro eller världsförbättring? Eller bara något tryggt att hålla i när känslorna svajar? Jag har tröstat mig så ofta med att fingra på gitarren när jag känner mig nervös, ensam och ledsen. Varför skulle jag ens bry mig om att vilja förändra världen? Duger den inte som den är?”

Av och med: Magnus Marcinkowski Pettersson
Yttre öga, coach och koreograf: Stine Marcinkowski Pettersson
Foto: Lina Ikse