När Monteverdis opera L’Orfeo hade premiär 1607 var det män som sjöng alla roller. Här är det en enda kvinna som sjunger Orfeo, hans älskade Euridke, den olyckliga Silvia, Karonte, Plutone och Proserpina.

Elisabeth Holmertz skapar här en en egen version av Monteverdis berömda opera; en version där hon går in till kärnan av musiken och rollerna, men också i sig själv. För om hon ska tolka en halvgud, en trädnymf och dödens härskare, måste hon hitta deras röster – i sin egen röst. Och, vad händer med dramat och musiken när en och samma röst berättar och sjunger allt? När instrumentationen blir skalad ner till det minimala? Här leker musikerna med både operan och sig själva; nyfiket, respektlöst, respektfullt och, framförallt, kärleksfullt.

Musik: Claudio Monteverdi

Libretto: Alessandro Striggio

Idé: Elisabeth Holmertz

Musikalsk bearbetning: Elisabeth Holmertz och Odd Size

Regi/yttre öga: Hanne Dieserud

Orfeo – Elisabeth Holmertz

Eurydike – Elisabeth Holmertz

En herde: Elisabeth Holmertz

Messagiera/Budbringaren (Silvia) – Elisabeth Holmertz

Speranza/Hoppet – Elisabeth Holmertz

Karon – Elisabeth Holmertz

Proserpina (Persefone) – Elisabeth Holmertz

Pluto (Hades) – Elisabeth Holmertz

Ensemble Odd Size:

Elisabeth Holmertz – skådespelare, vokal

Per Buhre – Barockfiol, vokal

Fredrik Bock – Luta, vokal

Johannes Lundberg – bas, vokal

Foto: Wolfgang Lehmann

”Jag är Orfeo” är ett gästspel på ADAS musikaliska teater på Konstepidemin.