”Det blir alltid vansinne. Svärtan smyger sig in här och där blir till humor. Bara blir så jag vill inte dö i min ram. Försöker trolla mig fri. Älskar trolleri. Försöker förstå mig själv i konsten. Humor som lättar och förlöser. Det längtar jag efter. Jag skriker. Jag är grisen. Därför uppträder jag. Det är roligt. Det är ett sätt leva. Det är tråkigt att trolla framför en spegel. Vill uppträda på Aftonstjärnan. Komma ihåg hur det känns. Drömmens oförutsägbarhet är en ledstjärna. Föreställningen har redan ett eget liv. Ni är med mig nu.”

Välkomna
Carl-Einar Häckner