Kanske har du varit där någon gång? I soffan. När dagarna mest tycks vara ett ihopkok av resterna från det tidigare och det du tror aldrig kommer att komma. Och trots att du vid tillfället vet om att allting brukar ordna sig intalar du dig själv att du för alltid kommer vara fast där, nere i soffan.

Men då minns du varför. Varför du började från första början. Du var en lyckost. Du var ute sent om nätterna. Klockan var alldeles för mycket och du visste att någon skulle vara arg på dig när du kom hem. Men det struntade du i! För du var en lyckost.

Så glimtar strålar in genom persiennen. Lite ljus. Du lyckas hasa dig ur soffan. Morgonen därpå stiger du upp i tid och sätter i gång. Bilden av att någon ska höra av sig är glasklar. Kaffet smakar som vanligt igen.

Det handlar om den yngre och den äldre. Just nu sitter de(eller ligger) i varsin soffa på gränsen mellan verklighet och dröm. De önskar att någon ska höra av sig.

Medverkande: Carl Harlén och Lasse Carlsson
Manus och regi: Carl-Markus Wickström
Grafisk design: Christian Olofsson
Rum/Ljusdesign/Attributmakare: Råger Johansson, Fredrik Glans och Frida Wernersson

”Så fint kan det bli att stor dramatik görs på en av Göteborgs minsta scener.”  kaimartinblog

”Förunderligt hur Lasse Carlsson och Carl Harlén fängslar sina betraktare med diffusa ledtrådar …” Kulturbloggen

”Ömsint och dråpligt.”

https://kaimartinblog.com/author/lejon15/

Debuterar med mystiskt kammarspel med drag av Beckett – Ett spel från sofforna på Esperantoscenen