En svensk kurd råkar skära sig på en slö potatisskalare, han får blodförgiftning och dör. Men när han vaknar inser han att han hamnat i fel sorts skärseld. Här väntar varken Sankte Per eller 72 oskulder. I stället har han, till sin stora förtvivlan hamnat i det buddhistiska dödsriket, BARDO, en mellantillvaro där han ställs till svars för sin brist på mod. Ledsagad av sin egen själ i form av en budbärarinna möter han sitt förflutna och det som kunde ha varit. Bland demoner och illusioner konfronteras han med sitt liv, sina tänkta tankar, handlingar, svagheter och önskningar, vilka allt som oftast tycks ha cikulerat kring olika kvinnor. Ja, var Arams svaghet legat, är bara alltför uppenbart.

Teater Trixter påbörjade sitt samarbete med Kurdish fine art society 2013.
Vårt första gemensamma projekt Dansarens Kvinna, handlade om Hederskultur och om rätten att välja sin egen väg. Då spelades pjäsen på kurdiska med få svenska inslag.

I Bardo breddar vi det språkliga förståelsen och skapar en ekosal med olika språk. I  Bardo kläs du nämligen av din kulturella identitet, lager för lager, och till slut finns endast själen kvar. Hur ser den ut? Är den lika för alla människor. Är vi i grunden ett och samma?

Vi på Trixter tror det.

Medverkande:
Text och regi; Petra Revenue
Film och  mannens roll; Miran Kamala
Film, skådespelare, musik röster; Kurdish fine art society
Kvinnorna: Ala Riani och Karin Blixt
Musik och ekosal; Björn Knutsson
Scenografi; Ger Olde Monnikhof